Introduktion till skogsbruksplanen |
  
|
Introduktion till skogsbruksplanen |
|
Introduktion till skogsbruksplanen
En digital skogsbruksplan är ett användbart hjälpmedel för planering av ditt skogsbruk. Planen är ett planeringsunderlag för att sätta in rätt åtgärd vid rätt tidpunkt och därigenom höja avkastningen från skogen.
Planen innebär inte att man ägnar mindre intresse åt virkesproduktion - tvärtom. En skogsbruksplan sätter virkesproduktion i fokus, samtidigt som skyddsvärda marker beaktas. Syftet är alltså att hitta en balans mellan intensiv produktion och ansvarsfull naturhänsyn. Övergripande består en skogsbrukplan av plan där man delat in skogsfastigheten i avdelningar där man har föreslagit åtgärder för skogens skötsel. Det är dock alltid skogsägaren som fattar beslut om vilka åtgärder som ska genomföras.
Önskar du certifiera din skogsfastighet är skogsbruksplanen en bra grund.
Skogsbruksplanens avdelningar
I skogsbruksplanen delar man in skogsfastigheten i avgränsade s.k. avdelningar eller bestånd. Genom att dela in skogsfastigheten i avdelningar, kan man behandla varje avdelning på ett homogent och effektivt sätt. För att identifiera planens avdelningar ges dessa ett nummer från 1 upp till antalet avdelningar i skogsbruksplanen.
För varje avdelning beskriver man sedan skogen genom att ange bl.a:
- beståndets ålder,
- beståndets volym (m2sk per hektar),
- markens bördighet (ståndortsindex),
- önskvärt långsiktigt skötselmål (målklass),
- Arter av träd som huvudsakligen står i beståndet (trädslag),
- typ av produktiv skogsmark (huggningsklass),
- och åtgärder man planerar för den kommande 10-års perioden.
Dessa begrepp kommer att förklaras närmare i kommande avsnitt.
Stårdortindex - ett mått på bördighet
Med ståndortsindex (SI) menas den övre höjd ett bestånd uppnår vid en definierad referensålder. Teorin bakom indexet förtsätter en ideal höjdutveckling. Referensåldern är 100 års total ålder (H100) för de flesta trädslag, men 50 års brösthöjdsålder (H50) för björk och contortatall.
Ett H100 ståndortsindex för gran kan exempelvis vara G28. Detta betyder att granarna idealt sett efter 100 år har en övre höjd om 28 meter. Eftersom systemet med ståndortsindex bygger på teoretiska ideala bestånd, förutsätts man använda index för det dominerannde bonitetsvisande trädslaget, som i praktiken omfattar >50% av grundytan. Det ideala beståndet antas inte drabbas av skador och skötas optimalt.
Beroende på i vad mån det bestånd som skall mätas avviker från den ideala utvecklingen, finns tre olika hjälpmedel att fastställa ståndortsindex:
Höjdutvecklingskurvor: Vissa bestånd är i så gott skick att de befinner sig nära idealbeståndet. Då kan man bestämma övre höjd och ålder och sedan "passa in" detta i höjdutvecklingskurvorna.
Interceptmetoden: Denna används för unga bestånd och bygger på att man räknar årsskott (grenvarv).
Ståndortsegenskaper: På en stor del av Sveriges skogsmark svarar det befintliga virkesförrådet inte alls mot markens bördighet. Skogen kan vara olikåldrig, skadad eller huggen uppifrån. Här måste man samla in data om markvegetation, jordmån, klimat, hydrologi m.m., vilka sedan kan omsättas till ett användbart men mindre noggrannt ståndortsindex.
Huggingsklassen
Huggningsklass är en klassificering av skogsbestånd med avseende på utvecklingsgrad vid inventeringstillfället och den skogsbruksinsats som närmast bör utföras. Det är huvudskiktets utvecklingsstadium som bedöms. Det är huvudsakligen beståndets ålder samt val av åtgärd som styr klassificeringen.
Indelningen i huggningsklasser anknyter till bestämmelserna i skogsvårdslagen vad avser reproduktionsplikt och lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning mm, men är inte ett juridiskt begrepp i sig själv.
De huggningsklasser som för närvarande används inom svenskt skogsbruk är följande: (källa: Skogsstyrelsen)
Klassificering av kalmark
Kalmark omfattar kal skogsmark och under föryngring liggande mark, med eller utan spridda beståndsrester. Skogsmarken kan antingen omfattas av skyldigheten att anlägga ny skog eller där återväxten med hänsyn till trädslag, ålder och/eller plantantal inte är säkerställd. Till denna klass hänförs även skogsmark med fröträd och skärmar samt skog som på grund av sitt uppkomstsätt är extremt gles.
K1
Kalmark som är obehandlad eller ofullständigt behandlad (åtgärder kvarstår). : Kal skogsmark där återväxtåtgärd/-er behövs (enligt skogsvårdslagen) för att erhålla återväxt av tillfredsställande täthet och beskaffenhet.
K2
Kalmark under föryngring, behandlad med nödvändiga återväxtåtgärder (åtgärder utförda). : Hit förs föryngringar där alla åtgärder som behövs för att erhålla återväxt av tillfredsställande täthet och beskaffenhet (enligt skogsvårdslagen) har utförts, men senaste tidpunkt för hjälpplantering inte har passerats.
Klassificering av röjningsskog
Med röjningsskog avses skogsmark bevuxen med plant- och ungskog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet (enligt skogsvårdslagen) som har passerat senaste tidpunkt för hjälpplantering och där fler än hälften av de härskande och medhärskande träden är klenare än 10 cm i brösthöjd.
R1
Plantskog, skog vars huvudträdslag har en medelhöjd som är lägre än 1,3 meter.
R2
Ungskog, skog vars huvudträdslag har en medelhöjd som är 1,3 meter eller högre.
Klassificering av gallringsskog
Gallringsskog är skog som på ett tillfredsställande sätt utnyttjar markens produktionsförmåga, vari fler än hälften av de härskande träden uppnått minst 10 centimeter diameter i brösthöjd. Normal avverkningsform är gallring för att främja skogens fortsatta utveckling.
G1
Yngre gallringsskog, skog som är yngre än lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning.
G2
Äldre gallringsskog, skog som uppnått lägsta ålder för föryngringsavverkning.
Klassificering av föryngringsavverkningsskog
Med föryngringsavverkningsskog förstås skog som på ett tillfredsställande sätt utnyttjar markens produktionsförmåga och som uppnått en sådan ålder att en avverkning normalt åtföljs av återväxtåtgärder i någon form.
S1
Skog som kan föryngringsavverkas. Yngre avverkningsbar skog som inte är att hänföra till S2.
S2
Skog som är mogen att föryngringsavverka. Skog som uppnått lämplig växttid eller som av andra skäl bör föryngringsavverkas.
S3
Skog som är mogen att föryngringsavverka, men som inte bör föryngringsavverkas pga. naturvårdskäl. Utgör ofta nyckelbiotop.
Klassificering av lågproducerande skog
Lågproducerande skog är skog som inte utnyttjar markens produktionsförmåga på ett godtagbart sätt och som omfattas av skyldigheten att anlägga ny skog eller där skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande, bör normalt föryngringsavverkas.
E1
Restskog, skog som lämnats efter en avverkning eller som uppkommit på grund av skada som har skett under den senaste 20-års perioden med ett virkesförråd som bedöms vara under hälften av det förråd som normalt bör finnas.
E2
Gles skog eller skog av ett för marken olämpligt trädslag, vars virkesförråd är mindre än en tredjedel av det förråd som normalt bör finnas. Glesheten skall ha uppkommit för mer än 20 år sedan genom avverkning eller skada eller har sin grund i skogens uppkomstsätt. Undantag utgör skog av hagmarkskaraktär.
E3
Hagmarkskog. Gles skog av hagmarkskaraktär som i övrigt uppfyller definitionerna för E2.
Målklass - vad är skötselmålet?
För varje avdelning föreslås ett långsiktigt skötselmål (under en 10 års period) som visar inriktningen för avdelningen - produktion eller miljö. Målen delas in i 4 klasser (målklasser):
PG - Produktion med generell hänsyn,
Avdelningar där virkesproduktion är den primära målsättningen. Här finns lägre naturvärden som du tar hänsyn till genom generell hänsyn vid avverkningar. Naturhänsyn omfattar vanligvis ca 3-5% av arealen och kan uppgå till max 10% av arealen.
K - Kombinerade mål,
Avdelningar där virkesproduktionen fortfarande är det primära målet, men där högre naturvärden (>10% av arealen) även kräver särskild naturvårdshänsyn. Exempel på K-avdelningar kan vara blandskogar med stort inslag av björk och asp.
NS - Naturvård Skötselkrävande,
Avdelningar som renodlas för naturvård och där naturvärden kräver någon form av skötsel för att bibehållas och/eller utvecklas. Exempel på NS-avdelningar är igenväxande hagmarker där gran börjat konkurrera ut gamla ekar.
NO - Naturvård Orört.
Avdelningar som renodlas för naturvård och där de naturvärden man vill slå vakt om gynnas bäst genom att skogen lämnas orörd. Exempel på NO-avdelningar är sumpskogar med naturlig vattendynamik.
Åtgärder i skogen
En skogsbruksplan innehåller förslag på åtgärder för en tioårsperiod, baserat på aktuellt skogstillstånd samt dina förutsättningar och mål som skogsägare. En skogsägare kan välja att utföra en mängd åtgärder på sin skogsfastighet för att öka avkastningen och värdet av skogen.
Åtgärderna skulle grovt kunna delas in i avverknings- och skogsvårdsåtgärder:
Exempel på avverkningsåtgärder kan vara:
- Gallring,
- Föryngringsavverkning,
- Slutavverkning,
- Blädning.
Exempel på skogsvårdsåtgärder kan vara:
- Plantering,
- Sådd,
- Gödsling,
- Stamkvistning,
- Skyddsdikning,
- Hyggesbränning,
- Röjning,
osv.
Speciella värden
En plans speciella värden kan anges på varje avdelning. T ex nyckelbiotop, framtida lövdominans, fornminnen etc. Dessa kan även automatiskt sökas fram med hjälp av karttjänster, symboler och beskrivningskoder.